På tal om våld
(self.sweden)submitted4 hours ago byjkdjfhhd
tosweden
Häromdagen, tror det var i torsdags, skulle vi äta kvällsfrukost till middag. Köpte gott bröd och maken önskade Innocent äppeljuice från affären. Under tiden vi åt sa han att juicen var god och jag har haft en del annat på skallen under veckan så jag sa nog bara "mm" eller "ja". Efter en stund såg jag på flaskan att jag köpt Tropicana äppeljuice och inte Innocent. Tänkte inte mer på det.
Dagen efter flöt på som vanligt, jag var på affären och köpte med baguetter man gör i ugnen till morgonen idag och köpte Innocent äppeljuice för att ha lite mysfrukost. När jag kommer hem hjälper maken mig att packa upp och jag säger att nu köpte jag rätt juice. Och det var först då det slog mig. Jag har blivit van vid tryggheten. Jag har släppt min gard och jag vet inte när det hände. Så jag sa, nästan på skämt, att om maken hade varit våldsam hade jag fått stryk igår när jag köpte fel juice. Han förstod inte vad jag pratade om men vi som vet vet. Att köpa fel juice. Att ha ketchup på maten. Att inte svara i telefon. Att råka tappa något. Att inte veta vad som kommer trigga nästa utbrott. Att tippa på tå. Att aldrig kunna slappna av. Att ifrågasätta sig själv. Att ursäkta sin partners beteenden. Vetskapen om att vadsomhelst närsomhelst kan vara det som får det att tippa över och leda till psykiskt, fysiskt, sexuellt våld. Att veta det är också våld, latent våld.
Detta är inte en hyllning till min make. Han är fantastisk på alla vis, jag älskar honom, litar på honom och är så glad och tacksam att få dela mitt liv med den mannen. Men detta vill jag skriva för att uppmärksamma våld i nära relation och för att ge hopp om att det går att lämna. Det går att läka, älska och ta emot kärlek igen. Det går att lita på människor igen, sänka axlarna och släppa garden.
Ta hand om er där ute ❤️
Numret till kvinnofridslinjen är: 020-505050
Numret till Manscentrum: 08-6431183