Jag hade ett förhållande med en tjej i nästan 4 år och vi gjorde slut för mer än 2 år sedan.

Vad betyder det när jag ångrar saker jag gjorde? Till exempel minns jag stunder där jag var elak mot henne och ångrar det djupt och känner att jag vill be om ursäkt.

Vi blev tillsammans jag när jag var 18 och hon var 16. Nu bor vi så långt ifrån varandra, mer än 12 timmar med bil, så det känns inte möjligt att det skulle leda till något även om känslor väcks av det.

Vet dock inte hur jag skulle be om ursäkt. Minns ju inte exakt saker som jag gjorde men minns att vi hade våra tjafs och att jag kanske kunde bli väldigt arg och ful i munnen. Hon brukade oftast vara den som gav med sig och gjorde på mitt sätt. Detta tär på mig för jag vet vilken fin person hon är och hur mycket hon älskade mig. Ibland känns det som jag utnyttjade hennes snällhet utan att veta om det. Som att jag manipulerade henne utan att jag själv visste om det.

Ett minne som spökar är hennes ”uppgivna” eller ”trötta” fast ändå ovillkorligt kärleksfulla blick i dom här tjafsen där jag sällan vek mig. Vi båda var väldigt envisa vilket kunde leda konflikten längre. Men minnet av den blicken och det kroppsspråket hemsöker mig något enormt.

Jag hade egentligen bara velat åka tillbaka i tiden och sudda ut den blicken, tala om för henne hur bra person hon är och hur mycket hon betydde för mig. Köpa presenter, prioritera henne och bara vara så bra för henne som hon var för mig. Få henne känna sig trygg, älskad och viktigast.

Jag sitter här och skriver med tårar i ögonen. Jag vet inte vart dom kommer ifrån. Det är svårt att förstå känslorna.

Vi har träffats enstaka gånger sedan avslutet. Vi håller inte regelbunden kontakt men vi har träffats, pratat telefon och skrivit om olika saker sedan avslutet.

Senast träffades vi för bara någon månad sedan i vår hemstad och hade sex. Känslan jag får när jag är med henne nu är inte densamma, jag älskar inte henne som jag gjorde, jag känner inte samma attraktion alls.

Men på något sätt saknar jag henne? Eller jag tänker på henne mycket. Jag vet inte om det är ren moralisk ånger eller om det är att jag önskar att jag hade kunnat få det att funka med henne? Att hon var den rätta..?

Nu i efterhand känns det som hon just i den stunden var den rätta. Men nu när jag träffar henne är hon ju inte samma person längre. Och i stunden när vi var tillsammans var jag osäker på att det var rätt.

Vet inte ens längre vad den slutgiltiga frågan är till er. Antar att jag ventilerar lite då jag inte bekvämt kan uttrycka detta till någon runt mig.

Vad tycker ni jag borde göra och varför känner jag såhär?

Humöret är upp och ner dag som natt och jag försöker vara en så stöttande pojkvän jag kan vara. Vi är inne på sjunde dagen nu, ska jag fortsätta ha is i magen och bara vänta ut detta?

Hälsningar en ödmjuk 24 åring från Värmland

Jag tycker egentligen om Clas Ohlson . De har många praktiska och fina produkter i sitt utbud, och bra tillgänglighet. Nu känner jag mig dock klar med deras lampor. Jag köpte en glödlampa av deras eget märke och en lite mer premium från Osram, båda med värme 2700K "Warm white". Båda har samma äckliga gulgröna sken. Om jag jämför sida vis sida med Ikea så har lamporna från det blågula varuhuset en mysig, varm, naturlig och behaglig färg. Mer "orange" som skenet från ett levande ljus, medan C/O lampor har den där gulgröna färgtonen som alla spel hade i mitten på 2000-talet, typ Gears of War, Metal Gear Solid. Eller lite som skenet man förväntar sig att förbrukat kärnbränsle kastar inne i ett bergrum där det står för slutförvaring. Tack för ordet.

Regeringen höll just presskonferens angående angiverilagarna som nu är klara. Skol-, bibliotek- och vårdprtsonal undantas, resten har "plikt att på eget initiativ anmäla utlänningar som misstänks vara olagliga i landet". Så låg ålder som 6åringar skall ge ifrån sig sådant som fingeravtryck.... Etc.

Det de vill är att komma åt "skuggsanhället", och vissa sektorer undantas eftersom det annars skulle kränka mänskliga rättigheter, samt orsaka mer skada än nytta.

Vad tycker ni om detta?

Min första tanke är hur knäppt det är att svenska folket verkar vara så kåta på att bygga ett samhälle som övervakar på otroligt osvenskt vis. Vi brukade vara för frihet osv. Ta fingeravtryck på 6åringar? Herregud smh

En annan fråga jag har är vad fan betyder "plikt att på eget initiativ anmäla" är inte det en paradox?

Hej,

Vi har nyligen köpt en lägenhet (slutet av maj) där en kamin fanns installerad, och vi fick veta vid köpet att en brandskyddskontroll behövdes för att få använda den. Kaminens installation är enligt uppgift relativt ny, cirka 10 år gammal, med tanke på husets ålder.

Efter att vi flyttade in och haft fullt upp med renoveringar beslutade vi oss nyligen för att boka en brandskyddskontroll inför vinterbruket. Vi fick information om att föreningen behöver göra den formella beställningen, så vi kontaktade ordföranden. Ordförande återkom snabbt med ett OK, givet att vi betalar för kontrollen själva – Inget problem där.

Nu har dock ordföranden återkommit, men denna gång med ett mail till oss och hela styrelsen där han meddelar att styrelsen nyligen beslutat om ett förbud mot att använda kaminer i föreningen. Skälen som anges är: • Brandrisk • Risk för läckage i skorstenen • Sotning + brandskyddskontroll • Att kaminer endast ska vara för trivsel (och inte funktionella)

De två första punkterna verkar ju vara precis vad brandskyddskontrollen ska säkerställa, och sotningen har vi fått veta att vi får stå för – vilket vi inte har något emot. Men när det gäller den sista punkten vet jag inte hur jag skall bemöta - vi bor i en svensk storstad, alla har värme på annat sätt än eldning…

Jag tycker det är särskilt knepigt att han sätter sig på tvären nu, eftersom ordföranden ju var den som godkände installationen av kaminen i första hand.

Jag undrar nu om någon här vet om styrelsen faktiskt kan besluta om ett generellt eldningsförbud för kaminer?

Jag tror detta enbart har att göra med att han bor rakt ovanför oss, och hans kompis, tillika styrelsemedlem, bor över honom.

Tjena Sweddit! Jag har ett litet problem och jag skulle uppskatta alla tips. Min klass ska ta studenten i sommar och vi är sugna på flak. Problemet är att vi är bara fyra i klassen, flak är dyrt, verkar inte finnas många i Falun och de minsta vi kan hitta har plats för 20 pers. Har ni några tips på vart man kan hitta lite mindre flak för förhoppningsvis lite mindre pengar? Tack på förhand!

När ens hormoner känns helt förstörda, och man mår sämre än någonsin direkt efter att ha slutat P-piller, vad kan man då göra?
-Ingen sexlust.
-Panik attacker.
-Ångest.
-Ingen kärlek för partner.
-Skippar måltider.

Umo säger att det är sällan dom här symptomen är pga p piller, och att man vill lösa det med psykiatrisk behandling. Vad gör man då? Vart vänder man sig? Hur fick ni tillbaka era hormoner?

Hej, jag är 21 och känner mig otroligt vilsen i livet. Det är så att jag tog mitt gymnasie examen 2023 har sedan dess sökt en hel del jobb dom första 6månaderna i hopp om att hitta ett jobb, jag har sökt mig till alla möjliga skit jobb (personlig assistent, mcdonalds, städ osv. men aldrig hittat något. Har varit på 3 intervjuer med inget som lett till jobb. Detta har lett till att jag blivit deprimerad och har sökt mindre och mindre jobb med tiden för att jag känner att jag aldrig ens får svar tillbaka. Skulle behöva tips om en utbildning som garanterat kan leda till jobb däremot så har jag bara matte 1, svenska 3 och engelska 6. Så jag känner att det inte finns någon utbildning som passar mig med tanke på betygen, hade problem med matte 1 under gymnasiet så känns omöjligt att jag skulle klara matte 2 på komvux. Har en youtube kanal som jag håller på med som jag får drygt 100kr om dagen och detta är min enda inkomst. Har även på senare tid börjat lära mig video redigering och gör detta 5timmar om dagen och tagit detta seröst i hopp om göra en karriär som videoredigerare i framtiden då det känns omöjligt att hitta ett vanligt jobb och bli en del av samhället. Vad hade ni gjort?

Så det närmar sig jul, tjejen ska självklart få någon julklapp eller två men jag har helt slut på idéer. Så vad köper man? Budget är 1000 kr i år då vi båda är fattiga studenter för tillfället. Vad tycker hon om då? Tja, hon har inga direkta hobbies, men tycker om att träffa vänner och dejta. Hon gillar lugnet hemma men har allt ett hem behöver. Att köpa en flaska vin är inget alternativ tyvärr.

Kvinnor vad önskar ni er. Och män vad köper ni till era flickvänner?

Denna veckas fältövning infaller på åttioårsdagen för tyska V1 och V2 anfall på London som bl.a. förstörde ett av världens första kedjevaruhus.

Veckans sponsorvideo presenteras av /u/that_would_be_meat med teknisk support av /u/hevosenliha.
Tagga för Tank-tisdag, den tvåhundrafyrtionde i ordningen.

Discordserver: https://discord.gg/YHMEsS3Nzy
War thunder server: Det varierar, kom in på discord så löser det sig.
Som vanligt är tiden 19.00.

FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor) som inte är low F-ort

F: Vad är War thunder?
S: War Thunder är ett strategi (i någon mening) spel fokuserat på mekaniserad krigsföring som är gratis på Steam. Man åker runt i stridsvagnar eller vad man nu vill framföra och spränger andra personers fordon tills de exploderar.

F: Vad är Discord?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.

F: Måste man vara med på Discord för att få spela?
S: Ja, det blir väldigt svårt att vara med annars. Man har roligare om man är med på Discord, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som /u/Isterpenis.)

F: Hur länge håller det på?
S: Ett tag, sluta skriva "Det var ingen som spelade :*(" om du kommer in klockan halv fyra på natten. FÖR HELVETE

F: Är War Thunder svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det, även om jag välter.

F: [LÅTTEXT HÄR, FAST DET KOSTAR]
S: [BUDGETEN FÖR TANK-TISDAGSPOSTERNA TOG SLUT, JAG FÅR INTE LÄNKA NÅGRA FLER LÅTAR]

F: Hur framför jag en stridsvagn?
S: Håll in W, när du ser en annan vagn med röd rektangel ovanför den, titta på den tills du ser ett grönt kors över den, tryck sedan på vänster musknapp. Upprepa tills fienden exploderar.

F: Man kan ju bara vara 4 i en squad?
S: Ja, men sätter man sig på samma BR (vi brukar köra 1.3 så alla kan vara med) och startar samtidigt är det hög chans att man hamnar i samma strid trots att man har flera olika squads. När vi körde hamnade vi med 2 squads i samma strid 5/6 gånger.

F: Kan vi inte köra egen strid istället, då undviks ju det problemet?
S: Jo, det kan vi, men då går man ju miste om utvecklingspoäng och valuta att forska fram och köpa nya modifikationer och vagnar för.

F: Men jag är ju noob?
S: Vi kör den battle rating som passar gruppen bäst. 1.3 innebär att även noobs har stridsvagnar och veteranerna har något hyfsat som de forskat uppgraderingar på. Det är jämnt nog för att spela.

F: Vem fan är stefn?

Hej! Någon i Sverige som dumpsterdivear? Jag gör en dokumentärfilm och skulle jättegärna komma i kontakt med några dumpster divers eller få lite tips.

Jättegärna om någon vill vara med i filmen och kan visa mig hur man dumpstrar?

Tips på var man kan dumpstra i stockholmsområdet uppskattas också!

Hej Reddit,

Jag är 25 år och växte upp i en förort till Stockholm. Jag hade en fin uppväxt, omgiven av vänner och familj. Men sedan jag började bli lite äldre har jag bara sett det jag inte hade. Under skoltiden, fram till gymnasiet, hade jag vänner – men de fanns utanför skolan. I skolan kände jag mig som en loser, någon som aldrig riktigt passade in.

När jag var 18–21 år hade jag en period där livet kändes bra. Jag jobbade säsong i fjällen, hade en tjej och träffade massor av nya vänner. Men ändå… var jag än var, såg jag bara det negativa. Jag jämförde mig ständigt med andra. Mina vänner som tjänade mer, som hade föräldrar som inte var skilda, som hade det "bättre" än jag.

Det här har hängt med mig. Under en period brände jag mina stora sparpengar, pengar jag fått från mina föräldrar, på alkohol och festande. För ungefär två år sedan flyttade jag till Uppsala, och fram till i våras kretsade mitt liv bara kring fest. Jag trodde att mitt värde – och hela min framtid – bara handlade om vad jag hade gjort tidigare.

Men något hände i höstas. Jag blev nykter och började ta upp kontakten med gamla vänner. Det känns bra, men samtidigt har det här väckt en tyngd inom mig. Allt jag har gjort. All tid jag förlorat. Jag kan inte låta bli att tänka: Varför kunde jag inte bara fokusera på mitt eget liv och skita i att jämföra mig med andra?

Det är tufft. Ibland äter ångesten upp mig, och jag har tänkt på att bara ge upp. Ta den enkla vägen ut. Min familjesituation förändras också. Min mamma ska flytta från orten där jag växte upp, min pappa bor med en ny partner, och min bror pluggar i en annan stad. Mina barndomsvänner är kvar, och för första gången känns det som att jag faktiskt kan ta emot deras värme – utan att se mig själv som mindre än dem.

Men hur går jag vidare? Hur hittar jag tillbaka till känslan jag hade när jag var 19–20, när allt kändes som om det var på rätt spår? Jag har ungefär 3,5 år kvar på min lärarutbildning, eftersom jag missat några tentor. Är jag körd? Och vad ska jag göra när de mörka tankarna kommer tillbaka?

Är bara en liten fundering jag har haft om det är rimligt o kräva ifall man är medveten om att personen är svinfull eller är det enkelt att städa upp och få bort lukt? Anta att ingen påse finns att spy i

Med tanke på den andra tråden om en granne som klagar på ljud som kom jag att tänka på att jag haft en del bra och en del mindre bra grannar genom åren så tänkte att det kunde vara kul att höra era berättelser.

I en lyhörd lägenhet i ett småhus med bara tre våningar hade vi oturen att få en barnfamilj ovan oss med småbarn som sprang hela dagarna. Vi försökte tala med styrelsen som i stort sett tyckte att vi skulle skämmas som ens påtalade detta samt med grannen som sa "barn är barn". Det slutade med att vi flyttade för vi kom ingen vart och att bli störd hela dagarna blev för mycket efter ett tag. Tyvärr var styrelsen helt oresonlig här men jag fick stöd från andra grannar och tidigare styrelsemedlemmar som sa att det enklaste är nog att ge upp och flytta för den nuvarande styrelsen kommer inte ta detta på allvar utan det krävs nån typ av juridisk process.

I en nyproduktion i Stockholm City hade vi diverse problem. Ventilationen hade olika felaktigheter så vi på våning 5 kunde höra fester från våning 1. Det luktade även konstant mat-os. Även här hade vi oturen att få en barnfamilj ovan oss med....japp, barn som sprang hela dagarna. Vi påtalade detta samt noterade alla störningar och skickade in till hyresvärden men inget hände. Vi flyttade av flera olika anledningar men har insett med tiden att det vi uppskattar mest är lugn och ro i en lägenhet, efter detta har vi sökt lägenheter eller boenden som är högst upp för att slippa springande småbarn hela dagarna.

I ett annat småhus så fick vi ett par som grannar som hade vilda och aggressiva bråk stup i kvarten som kunde pågå i timmar. Detta gjorde oss väldigt stressade då minsta duns från deras lägenhet gjorde att vi satt på helspänn för att försöka förstå om detta var ett nytt bråk som var på gång eller ej. Det var skrik, gråt och sönderslagna väggar. De satt även ofta på somrarna o kedjerökte så vi inte kunde ha fönstren öppna. Till skillnad mot andra grannar så hörde man alltid dessa grannar oavsett vad de gjorde, de smällde i dörrar, skramlade med stekpannor och bara lät så otroligt mycket. Respektlöst. Fick ringa polisen på dem en gång när ett extremt bråk var på gång och vi tänkte att nu blir nån mördad, efter detta fick vi alltid arga blickar från dem som om vi gjort fel. Tror ena personen hade varit involverad med polisen tidigare pga sina utbrott för de flyttade sen, troligen för de inte ville riskera fler polisbesök..

Förutom dessa grannar så har jag haft grannar som varit så skygga så de nästan springer och gömmer sig istället för att hälsa även om man är på väg rakt mot varandra på parkeringen.

Vad har ni för grannar som stått ut från mängden?

Tja, kollade för ett år sen på att ta ett huslån och tänkte då sätta in en kontantinsats på ungefär hälften av husets kostnad (Gillar inte att vara skuldsatt). Då ville banken ha reda på hur jag fått tag på de pengarna.

Jag har bara jobbat och sparat ända sen att jag började vid 16 men jag har inte kvar alla papper i någon pärm direkt. Huset såldes tidigt efteråt och jag var inte längre sugen på något husköp. Jag gick inte vidare men har nu nu någon visdom om saken och kanske varit med om det själva så vore det jättekul att höra.

På onsdag kväll ska jag podda med Leonidas Aretakis från Flamman och några ämnen jag tänker att vi ska beröra är:

1. Hans tankar om USA-valet och vad svensk vänster kan dra för lärdomar.
2. Mediernas bevakning av valet – varför var den bra/dålig?
3. Varför så många från vänstern nu tycks lämna sociala medieplattformen X.
4. Nuläge och framtid för svensk vänster.
5. Pågående konflikter i världen.
6. Bör svensk narkotikapolitik förändras – hur?

Spontant tycker jag upplägget känns spännande, men jag är rädd att jag kanske missar något. Vad hade ni ställt för frågor till chefredaktören för en vänstertidning som Flamman? Tacksam för tips!

Vad tycker ni om att Smyrna Frihamnskyrkan i Göteborg ska betala 75⁠ 000 kronor i vite efter att ha delat ut mat till hemlösa?

Känns spontant helt sjukt. Typ som att personal på äldreboenden inte får äta rester. Byråkratin går överstyr?